Weström/Eriksson

Jag heter Lena Hagvall-Weström och är född 1962 i Visby. Mina uppväxt år tillbringade jag i det lilla brukssamhället Roma med sockerbruk och klosterruin. Kan inte förneka att ungdomsgängen, lärare, butiksbiträdet, bönderna och alla andra spännande individer i vårt lilla samhälle fick mig till att börja väva historier. Det började förmodligen redan där. Vart efter åren gick och jag fick mer kött på benen tryckte historierna på allt mer och till slut gick det inte att hålla tillbaka. Lösryckta trådar skrevs ner för att inte bli mer än ett ark i byrålådan. Vad jag skulle göra med dem, det visste jag inte.
Men en dag grep ödet in. Jag bröt foten. Eländes elände, men faktum var att det var det bästa som kunde hända. Ingen telefonförbindelse, ingen teve, inget internet och som grädde på moset satt jag i en husvagn på en camping som precis öppnat för säsongen. Jag var alltså helt ensam, förutom ägaren som tittade till stället kanske en gång om dagen och mina två hundar. Då började karaktären Nora prata med mig. Ord blev till sidor som blev till kapitel. Där på campingen föddes alltså min första roman Brudkronan.
Det bästa med allt är att jag lyckades fånga upp min syster Carina och idag är vi oskiljaktiga. Historierna flödar och vi har inte en aning om hur vi ska lyckas hinna skriva alla berättelser under vår livstid. Hon är inte bara min syster utan även en själsfrände. Vårt samarbete lappar i varandra och flyter på som om vi var en och samma person. Helt otroligt.

Carina Eriksson

Jag har passerat 50 och har upptäckt att livet inte tar slut för det, tvärtom. Född och uppvuxen på Gotland men sedan många år bor jag i Stockholm. Dock känns Gotland fortfarande som att komma hem för mig, har tillbringat många somrar och jular där. Familjen består av man och två vuxna barn.
Jag växte upp med mamma, pappa och tre syskon i det lilla samhället Roma med sockerbruket som den centrala punkten. Jag kan fortfarande känna lukten från bruket som spred sig över samhället under hösten, när betorna anlände. Som vuxen har jag tillbringat min tid i Gothem, denna ljuvliga socken på östra Gotland.
Jag har alltid älskat att läsa, bland annat Jan Fridegård, Anna Jansson och Hemingway hör till mina favoriter.
När jag började skiva böcker med Lena öppnades en helt ny värld. På stapplande osäkra steg in i intriger och förhållanden med personer som vi ibland kan styra men som ofta vill bestämma själva. Men efterhand växer man, vågar mer. Handlingen bestämmer vi tillsammans, sedan skriver Lena och jag fyller på (om det behövs), en perfekt kombination. Så mycket glädje det ger och samtidigt en stor trygghet att vara två. Inspirationen och idéerna som hämtas i vardagen känns idag oändliga samt alla vanliga och udda personer som dyker upp och gör böckerna speciella. Vi kallar våra böcker Ö-böcker, för att de personer som finns med i en bok kan plötsligt dyka upp i en annan, ur en helt annan vinkel eller tid. För på en ö knyts folk ihop på ett eller annat sätt, allt blir nära.